Franciskaner

Franciskus kallade sina följeslagare «fratres minores» – de minsta bröderna. Orden grundades 1209 och godkändes muntligen av påven Innocentius III.

Franciskus ville leva evangeliet bokstavligt: fattigdom, tiggeri, broderskap och glädje i att följa Kristus. Hans «Testament» är ett av medeltidens mest älskade andliga dokument.

Orden spred sig explosionsartat och nådde Sverige redan under 1200-talet, då franciskaner grundade kloster i bland annat Stockholm, Sigtuna och Uppsala.

Franciskanerna (OFM) tillhör observantgrenen – den gren som betonar den ursprungliga regelns stränghet och enkelhet. De lever i konvent och sänds ut till pastoral tjänst.

I Sverige fungerar bröderna bland annat som stiftets kontakt för dem som söker ordensliv, och de bidrar till det bredare franciskanska nätverket.

Historiskt har holländska franciskaner verkat i Östergötland, vilket visar på ordens långa – om än periodvis avbrutna – närvaro i landet.

Hjärtat i franciskansk andlighet är att se Guds spår i skapelsen, att omfamna fattigdomen som frihet och att bygga broderskap över alla gränser.

Franciskus skapade julkrubban i Greccio, tog emot stigmata på La Verna och skrev «Höga lovsången» – en dikt som hyllar Gud i allt skapat.

Tredje orden ger lekmän möjlighet att leva franciskanskt i vardagen, gift eller ogift.

Franciskanernas närvaro i moderna Sverige är en del av det internationella nätverk som försörjer Stockholms stift med präster och bröder.

De samarbetar med gråbröderna i Jönköping och andra franciskanska grenar för att hålla arvet levande.

Franciskus är skyddspatron för ekologi, djur och Italien – och hans namn bär påve Franciskus sedan 2013.