Koinonia (κοινωνία) är ett av Nya testamentets rikaste ord. Det härstammar från adjektivet koinos (κοινός) — "gemensam", "delad" — och rymmer flera sammanlänkade betydelser: gemenskap, delaktighet, förening och ömsesidigt givande.

I Apostlagärningarna 2:42 beskrivs den första kyrkans fyra pelare: apostlarnas undervisning, koinonian, brödsbrytelsen och bönerna. Koinonia stod alltså i hjärtat av det tidiga kyrkolivet — inte som ett tillägg, utan som ett fundament.

Aposteln Johannes fördjupar begreppet ytterligare: "Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni skall ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är en gemenskap med Fadern och hans Son Jesus Kristus." (1 Joh 1:3). Koinonia är alltså inte i första hand en horisontell mänsklig relation — den är grundad i en vertikal förening med den treenige Guden.

Paulus talar om "den helige Andes koinonia" (2 Kor 13:13) och om att dela Kristi lidanden (Fil 3:10). I eukaristin når koinonia sin högsta form: "Välsignelsens kalk som vi välsignar, är den inte en gemenskap med Kristi blod?" (1 Kor 10:16). Kyrkan är, i sin innersta natur, ett sakrament av koinonia.

Koinonia har tre dimensioner som inte går att skilja åt: den vertikala — föreningen med Fadern, Sonen och Anden; den horisontella — kärleken och omsorgen om varandra som lemmar i en och samma kropp; och den materiella — det konkreta delade livet, stödet till dem i nöd, det gemensamma bordet.

Det är i den anden detta nätverk är tänkt: inte ett socialt medium bland andra, utan en plats där katoliker i Sverige kan finna varandra, dela tro och vardag, och bygga upp det som alltid har utmärkt kyrkan — äkta gemenskap i Kristus.