Dominikaner

Dominikanerna grundades omkring 1216 av den spanske prästen Dominikus de Guzmán. Påven Honorius III godkände orden som en broderskapsgemenskap av vandrande predikanter.

Dominikus såg behovet av välutbildade präster som kunde möta kätterska och okunniga med evangeliets sanning – inte med våld utan med ord och liv.

Orden växte snabbt och etablerade studiehus vid Europas universitet, där dominikaner som Thomas av Aquino formade den skolastiska teologin.

Dominikanernas klassiska motto – att dela med sig av det man kontemplerat – förenar inre bön med yttre förkunnelse. De tre pelarna är bön, studier och gemenskap.

Orden har gett kyrkan mystiker som Katarina av Siena och Meister Eckhart, reformatorer som Bartolomé de las Casas och moderna teologer som Yves Congar.

Den svarta dräkten och rosenkransen i bältet har blivit dominikanens kännetecken världen över.

Dominikanerna har återetablerat sig i Sverige med konvent i Stockholm och Lund. De franska rötterna speglar den internationella karaktären hos den moderna svenska katolicismen.

I Stockholm betjänar dominikanerna pastoral verksamhet och andlig omsorg, medan Lundskonventet knyter an till universitetsstaden och dess ekumeniska kontakter.

Genom predikan, reträtter och teologiska samtal bidrar bröderna till en levande tro i Stockholms stift.

Dominikanerordenen omfattar präster, lekbröder, nunnor, systrar och lekmän i tredje orden. I Sverige finns även dominikansystrar med apostolisk verksamhet.

Santa Sabina vid Aventinen i Rom är ordens moderkyrka och ett andligt centrum sedan medeltiden.

Dominikanerna firar sin grundare den 8 augusti och vördar heliga Rosa av Lima som skyddspatron för Amerika och Filippinerna.