Thomas av Aquino

Tommaso d'Aquino (ca 1225–1274) är ett av mänsklighetens största intellekt och den mest inflytelserika teologen i den västerländska traditionen. Hans syntes av Aristotelisk filosofi och kristen teologi dominerar fortfarande katolsk teologisk utbildning.

Född på slottet Roccasecca nära Aquino i södra Italien av en högreståndsfamilj, sändes Thomas till Monte Cassino-klostret som femåring och studerade sedan vid universitetet i Neapel. Mot familjens vilja gick han med i Dominikanorden ca 1244.

Han studerade under Alberto Magnus i Köln och Paris, och börde sin lärarbana i Paris 1252. Han undervisade och skrev i Paris och Neapel, och dog i förtida ålder 49 år, utmattad av enormt produktivt intellektuellt arbete.

Thomas produktion är utan parallell: Summa contra Gentiles (apologetik mot icke-kristna), Kommentarer på Aristoteles, kommentarer på Bibeln, och framför allt Summa Theologiae – en systematisk framställning av hela den kristna teologin i tre delar och nära tre miljoner ord, en av de mest ambitiösa intellektuella prestationerna någonsin.

Thomas hävdade att tro och förnuft är förenliga och komplementära: naturens ordning är Guds arbete och kan förstås med förnuftet, medan tron uppenbarar vad förnuftet inte når. Hans fem 'vägar' till Guds existens är fortfarande klassiska filosofiska argument.

Kanoniserades 1323, utnämndes till kyrkolärare 1567. Festdag: 28 januari.