Paulus av Tarsus

Paulus av Tarsus (ca 5 f.Kr. – ca 64–67 e.Kr.) är den person som mer än någon annan enskild individ formade den tidiga kyrkans teologi och spridning.

Född som Saulus i Tarsus i Kilikien av en rom-medborgare judisk familj, utbildade Saulus sig i Jerusalem hos den store fariseiske läraren Gamliel. Han var en ivrig förföljare av de tidiga kristna och bevittnade Stefanus martyrdöd.

På vägen till Damaskus för att arrestera kristna upplevde Saulus en överväldigande erfarenhet: ett starkt ljus och en röst: 'Saulus, Saulus, varför förföljer du mig?' Omvändelsen var total. Döptes, ändrade namn till Paulus och sändes till hednafolken.

Paulus tre missionresor förde honom från Palestina till Mindre Asien, Makedonien, Achaia (Korinth) och slutligen Rom. Han grundade församlingar och underrättade dem med brev – Romarbrevet, Galaterbrevet, de Korinthierbreven, Filipperbrevet och övriga – som utgör Nya testamentets och kristendomens teologiska ryggrad. Hans teman: rättfärdiggörelsen av tron, Kyrkans kropp, Andens frukter, kärlekens hymn (1 Kor 13) är bland det mänsklighetens mest lästa texter.

Paulus avrättades i Rom under Neros förföljelse. Festdag: 29 juni (delad med Petrus).