Franciskus av Assisi

Giovanni di Pietro di Bernardone, kallad Francesco (1181/82–1226), är ett av de mest igenkänningsbara namnen i hela Kyrkans historia. Han grundade Franciskanerorden (Ordo Fratrum Minorum), Klarissorna och den Franciskanska rörelsen som förnyade Kyrkans ansikte.

Född i Assisi i en välbärgad köpmansfamilj levde Franciskus ett nöjesliv i sin ungdom. En mystisk erfarenhet ledde honom till en omvändelse: han omfamnade en leprasjuk, vilket för honom symboliserade mötet med Kristus i de utslagna. I S:t Damianokyrkan hörde han Kristus säga: 'Franciskus, gå och reparera mitt hus, som du ser, håller på att falla samman.'

Franciskus tolkar detta bokstavligen och börjar restaurera kyrkor, men förstår snart att Kristus menar hela Kyrkan. Han lämnar allt och väljer att leva i absolut fattigdom efter evangeliets bud, att predika omvändelse och att tjäna de utstötta.

Han samlar lärjungar kring sig (de 'minste bröderna') och 1210 godkänner påven Innocentius III den nya orden. Franciskus predikade inför muslimska sultanen al-Kamil i Egypten 1219 – ett av historiens viktigaste fredstecken.

År 1224 mottog Franciskus stigmata – Kristi sår i händer, fötter och sida – det första kända exemplet i Kyrkans historia. Han dog 1226 i Assisi och kanoniserades 1228. Franciskus-sången 'Laudato si'' till skapelsens lov är ett av den kristna lyrikens mest kända verk.