Birgitta av Vadstena

Birgitta Birgersdotter (ca 1303–1373) är Sveriges mest kände helgon och en av de mest inflytelserika kristna mystikerna i historien.

Född på Finsta gård i Uppland i en högreståndsfamilj, gifte sig Birgitta 18 år gammal med lagmannen Ulf Gudmarsson och fick åtta barn, däribland Katarina av Vadstena (även hon helgon). År 1341–1343 vallfärdade makarna till Santiago de Compostela, och efter hemkomsten avled Ulf i ett kloster.

Efter makens död 1344 trädde Birgitta in i det religiösa livet och upplevde intensiva uppenbarelser från Kristus och Maria. Dessa nedtecknades av hennes biktfäder på latin och utgör Revelationes Caelestes ('Himmelska uppenbarelser'), åtta volymer som avhandlar teologi, moral, kyrkopolitik och eskatologi.

Birgitta grundade 1346 Vadstena kloster med en ny orden – Birgittinorden (Ordo Sanctissimi Salvatoris) – som rymde både munkar och nunnor under abbedissans ledning. Klostret i Vadstena blev Nordens viktigaste religiösa center.

Åren 1349 reste Birgitta till Rom för att verka för kyrklig reform. Hon bosatte sig där och vallfärdade till heliga platser, tillbringade resten av sitt liv i Italien och mottog ständigt nya uppenbarelser. Hon dog i Rom 1373, och hennes kvarleva fördes till Vadstena av dottern Katarina.

Kanoniserad 1391, och 1999 utsågs hon av påven Johannes Paulus II till en av Europas skyddspatron. Hennes minnesdag är 23 juli.