Anselm av Canterbury

Anselm av Canterbury (1033–1109) var benediktinmunk, prior och abbot i Bec i Normandie innan han 1093 utnämndes till ärkebiskop av Canterbury — mot sin vilja.

Som teolog formulerade Anselm det ontologiska gudsbeviset (Proslogion): 'Gud är det, varöver intet större kan tänkas — ett sådant väsen måste existera, ty om det inte existerade vore något annat större möjligt.' Hans Cur Deus Homo (Varför Gud blev människa) lade grunden för den västerländska försoningsteorin: Kristi död som satisfactio (tillfredsställelse) för mänsklighetens synd inför Gud. Som ärkebiskop konfronterade han Wilhelm II och Henrik I i investiturstriden. Utnämndes till kyrkolärare 1720. Festdag: 21 april.