Gemensam grund: vad katoliker och protestanter delar
Innan skillnaderna är det värt att nämna det som förenar: tron på en treenig Gud, Jesus Kristus som Guds Son och världens Frälsare, hans död och uppståndelse, dopet i Faderns, Sonens och den helige Andes namn, och Bibeln som Guds inspirerade ord. De flesta klassiska trosbekännelser, som den apostoliska och den nicenska, delas av båda traditionerna.
Kyrkans läroämbete och påven
Katolsk tro håller att Kristus gav Petrus och apostlarna, och deras efterträdare biskoparna med påven som Petrus efterföljare, ett levande läroämbete (magisterium) som under den helige Andes ledning tolkar Skriften och traditionen med auktoritet.
De flesta protestantiska kyrkor saknar en motsvarande central, ofelbar läroauktoritet: varje troende, ofta i samspel med sin församling och dess bekännelseskrifter, tolkar Skriften själv under Andens ledning.
De sju sakramenten jämfört med protestantiska ordinanser
Katolska kyrkan räknar sju sakrament: dopet, konfirmationen, eukaristin, bikten, de sjukas smörjelse, äktenskapet och vigningen. Sakramenten ses som verkliga, effektiva tecken som förmedlar Guds nåd, inte bara symboliska handlingar.
De flesta protestantiska traditioner erkänner enbart dopet och nattvarden som direkt instiftade av Kristus, ofta kallade ordinanser snarare än sakrament, och tolkar dem i regel mer symboliskt.
Nattvarden/eukaristin — symbol eller verklig närvaro?
Katolsk lära om transsubstantiationen innebär att bröd och vin vid mässan i sin substans verkligen förvandlas till Kristi kropp och blod, samtidigt som de yttre formerna består. Eukaristin är därför Kyrkans centrala gudstjänst och Kristi verkliga, sakramentala närvaro.
Lutherska traditioner talar ofta om en verklig, men annorlunda förstådd, närvaro (till exempel konsubstantiation), medan mer reformerta och frikyrkliga traditioner i regel ser nattvarden som ett minnesmåltid och symbol.
Rättfärdiggörelse: tro allena eller tro och gärningar?
Reformationens kärnfråga handlade om rättfärdiggörelsen: den protestantiska principen sola fide (tro allena) håller att människan rättfärdiggörs genom tro på Kristus, oberoende av egna gärningar.
Katolsk lära, som den formulerades vid Tridentinska konciliet och senare i den gemensamma deklarationen om rättfärdiggörelseläran med Lutherska världsförbundet (1999), betonar att rättfärdiggörelsen är Guds nådegåva genom tro, som sedan verkar och växer genom kärlekens gärningar — inte tro som en motsats till gärningar, utan tro som bär frukt.
Maria och helgonen
Katoliker ber om helgonens och Marias förbön på samma sätt som man ber en vän om förbön — det handlar om gemenskap, inte tillbedjan, som enligt katolsk lära tillkommer Gud allena. Maria vördas särskilt som Guds Moder (Theotokos) och förebild i tron.
De flesta protestantiska traditioner avvisar bön till helgon och Maria som obiblisk, med hänvisning till att endast Kristus är medlare mellan Gud och människor.
Sammanfattning: de största skiljelinjerna
I korthet: auktoritet (läroämbete och tradition kontra Skriften allena), sakramentssyn (sju sakrament kontra en till två ordinanser), nattvardssyn (verklig närvaro kontra symbol), rättfärdiggörelselära (tro som bär frukt i gärningar kontra tro allena) och synen på Maria och helgonen (förbön och vördnad kontra Kristus som ende medlare).